Tidigare vanebildningar: Slöseri med tiden, del 2

Det här skulle egentligen bli min månadsutmaning för februari, var det tänkt.
Men så har jag funderat en del och kommit fram till att det redan är genomfört. Ingen större vits att utmana sig med något som i praktiken redan varit en vana sedan nyår, eller hur?

I "Slöseri med tiden, del 1" gjorde jag upp med mitt beroende av små meningslösa kortspel på datorn. Ett slentrianmässigt slöseri med tid, spenderad utan att ge något som helst tillbaks i form av personlig utveckling eller glädje.

Senaste månaden har jag tagit itu med mina TV-vanor. Efter ett Prison Break-maraton i julhelgen blev det tydligt för mig själv att jag tillbringade allt för mycket tid framför TVn. Det handlar dels om slentriantittande och dels om min drift att slutföra påbörjade saker.

Om jag börjar titta på en serie känner jag mig mer eller mindre tvungen att se samtliga säsonger, även om intresset för handlingen svalnar halvvägs. Samma sak med TV-spel, böcker, filmer, bloggar osv. Tvångsmässigt uthärdar jag, timme efter timme. Nu har jag dock identifierat beteendet, lyft fram det i ljuset. Att kunna avbryta ett projekt är lika viktigt som att kunna slutföra ett, och denna förmåga kommer jag att behöva jobba med.

Hur som helst, senaste månaden jag har begränsat TV-tittandet till 1 timme per dag, med undantag fredag- och lördagkväll. TV-tittande innefattar även planlöst surfande och TV-spel.
Detta har frigjort massor av tid, och jag är lite ovan vid situationen. Processen att aktivera en slumrande kreativitet tar sin tid, men det är ett härligt uppvaknande!

Upplev din egen tillvaro istället för att slaviskt följa andras via TVn.

Tidigare vanebildningar: Diskberget som försvann

Serien om tidigare vanebildningar börjar gå mot sitt slut, åtminstone närmar jag mig februari och införandet av en ny vana.
Dagens inlägg kan tyckas trivialt och självklart för många, men för mig handlade det om en lång kamp mot mig själv, min lathet.

Jag har ett flertal gånger bestämt mig för att det både är ohygieniskt och osnyggt med en köksbänk ständigt full med kvarlämnad disk. Jag har tagit mig i kragen, varit duktig ett par dagar, och sedan låtit det bli stökigt igen. Inte ens med inköp av diskmaskin för några år sedan försvann problemet.

Som barn däremot var det hela en naturlig procedur efter måltiden. Smutsdisken ställdes in i diskmaskinen, och om det var rent i maskinen skulle den först tömmas. Inga konstigheter.

När jag sedan flyttade till egen lägenhet gällde inga påtvingade regler. Disken frodades, pastapaket blev kvarlämnade, bananflugorna stortrivdes. Jag skyllde på min inneboende lathet och dåliga självdisciplin.

I höstas ryckte jag upp mig igen. Köksbänken torkades av och disken diskades (diskmaskinen är verkligen en genial uppfinning). Oftast rent och snyggt numera. Inte alltid, men oftast.
Är det en permanent förändring? Är jag inte lat längre?

Självdistansen har ökat, jag har börjat se mig själv som ett projekt. Projektledare? Jag så klart!
Kund? Också jag! Produkt? Jag!
Jag, jag, jag!

Tidigare vanebildningar: Att äta vegetariskt

Den här vanan, inarbetad sedan knappt två år, har jag främst min fru att tacka (inte min egen förträfflighet för en gångs skull). Faktiskt är det så att jag motarbetade den tills jag själv började märka fördelarna. Något först halvt påtvingat som jag numera varmt kan rekommendera.

Det handlar om att låta den vanvårdade och ompaketerade köttbiten ligga kvar i kyldisken när du nästa gång plockar ingredienser till grytan, soppan eller var som nu står på menyn.

Fördelarna med att välja vegetariskt är flera.

Det påverkar dig själv:
- Hälsan. Konsumtion av rött kött har visat sig öka risken för hjärtsjukdom och cancer. Vegetarisk mat å andra sidan innehåller alla näringsämnen människokroppen behöver för att fungera och må bra. Den innehåller rikligt med nyttiga fibrer, antioxidanter, vitaminer och mineraler. Dessutom består den av mindre farligt mättat fett och kolesterol.
- Ekonomin. Här är det förstås individuellt, men övergången till vegetariskt gjorde att jag minskade matkostnaderna med ca 500 kr per månad.

Det påverkar inte bara dig själv:
- Miljön. Produktion av nötkött ger upphov till ca 25 ggr högre koldioxidutsläpp än motsvarande grönsaksproduktion. Ammoniakutsläpp, mark- och vattenföroreningar och metanutsläpp är några exempel. Så tänk på moder jords välbefinnande en stund.
- Tveksam köttindustri. Man behöver inte vara fanatisk djurvän för att äcklas över bristerna i djurhållningen. Även den "fina" svenska köttindustrin har de senaste åren visat prov på en ovilja att följa uppställda krav. Så tänk på djurens välbefinnande en stund.

Från att båda ha varit inbitna köttätare planerar vi numera veckohandlingen utifrån vegetariska kokböcker. Detta gjorde oss tyvärr inte automatiskt till bättre kockar så resultaten varierar, precis som förr!

Jag tycker fortfarande om kött och äter med god aptit när jag blir bjuden, men känner absolut inte någon abstinens om det skulle gå någon vecka mellan köttbitarna.

Så, framför allt för miljöns skull:
Dra ner på köttkonsumtionen människa!!

Tidigare vanebildningar: Daglig motion

Imorgon kväll drar det igång, jag har anmält mig till simskola för vuxna!
Inte därför att jag hjälplöst sjunker till botten när jag trillar i plurret, det här handlar om att förfina tekniken och att lära sig de fyra simsätten. Crawl har jag aldrig behärskat, jag vevar med armarna och benen så fort jag kan och glömmer att andas, vilket gör att jag kommer ungefär 10 meter innan jag måste avbryta...

Det här med att prova på nya saker då och då tror jag är min grej. Efter en till två terminer brukar jag tröttna, mitt intresse svalnar oftast i takt med att nyhetens behag lägger sig.

Några andra sporter jag genom åren provat och tröttnat på / misslyckats i:
Ju Jutsu, karate - för enformigt, skytte - för stelt, kung fu - för jobbigt, capoeira - för ovig, schack - inte tillräckligt smart.
Alltid hittar jag något fel, oavsett vad jag ger mig på. Så jag drar slutsatsen att felet ligger hos mig själv och min oförmåga att nörda ner mig. Bättre då att vara bra på lite av varje tröstar jag mig med och fortsätter att ta för mig av livets smörgåsbord.

Min favoritmotion sedan länge är långa promenader, gärna på egen hand. Då låter jag tankarna flöda fritt, eller tar del av andras tankar i form av ljudböcker. Utveckling och kaloribränning samtidigt, snällt mot plånboken dessutom.

Ikväll blir det dock svettning i grupp till musik, väldigt kul träning det också! Beach2010-fliken är skapad (har haft samma excel-ark sedan 2002), toppformen är på väg.

Tidigare vanebildningar: Koll på utgifterna, del 2 + djupa insikter

Med bokföring av utgifterna väcks en vilja att begränsa utgifterna, i alla fall om man som jag är av den sparsamma naturen. Frågor uppstår. Kan jag hitta en billigare hemförsäkring? Bättre ränta på lånet? Lägre matkostnader? Billigare elavtal?

Just elförbrukningen blev en ordentlig väckarklocka för min del. Vi hade precis flyttat och jag hade varit duktig och kollat upp billiga elavtal på nätet, beställt och sedan slagit mig till ro. Elräkningarna betalades, allt var frid och fröjd. När så årsavstämningen från elbolaget damp ner fick jag en smärre chock. De ville ha ytterligare 5000 kr, nästan lika mycket som vi redan betalt under året! Jag ringde dem för att få en förklaring, irriterad över att de var så dåliga på att beräkna elförbrukning.
Istället var det jag som fick skämmas. Ordentligt. Föregående års elförbrukning låg till grund för mina tidigare räkningar, alltså på familjen som bodde i lägenheten innan oss. Nu hade elräkningen korrigerats med vår faktiska förbrukning. Jag och min fru hade alltså gjort av med nästan dubbelt så mycket el som en familj på fyra! Riktigt pinsamt för den ekonomiskt medvetna människa jag trodde mig vara.
Dagen efter rotade jag fram min gamla elmätare, kröp runt på alla fyra, runt i hela lägenheten. Varenda vägguttag kollades, vad var det egentligen som slukade så mycket energi?
Jag hittade både stort och smått. Dator som alltid stod på, prylar i standby-läge, transformatorer som glömts kvar i vägguttagen. Irriterande var t ex en Ikea-lampa som drog 14W "avstängd" och 25W när den var på, eller datorhögtalarna som drog 16W "av" och 18W på...
Åtskilliga grenuttag och timers senare har vi åter en rimlig strömförbrukning. Och jag en välförtjänt läxa rikare.

Här kommer några andra snabba tips som pressar mina utgifter långt under inkomsterna:
- Undvik bil om du kan. Genom att cykla sparar jag tusenlappar, slipper köer, får motion och belastar miljön mindre.
- Skippa lunchrestaurangen, ta med egen mat istället. Billigare och oftast nyttigare. Präktighetsstämpel ingår.
- Veckohandla. Gör en lista på veckans maträtter. Köp storpack. Sparar tid och pengar.
- Köp kvalitet direkt. "Den som köper billigt köper ofta dyrt".
- Tänk igenom prylköp (innan du står i affären). Behöver jag verkligen det här?

Mycket av min tankekraft har de senaste 2-3 åren gått till strategier för att förbättra min privatekonomi. Varför? Jag har en naiv dröm om att en vacker dag kunna styra min tid helt själv, utan krav på lönearbete. Då kommer allt bli bra.
Har dock mer och mer insett min oförmåga att göra något av den fritid jag har redan nu. Kvällar efter jobbet försvinner och lediga dagar slarvas bort. Hur ska det då bli sen? Jag behöver alltså jobba med mig själv och lära mig hantera fri tid.

En del ovanor behöver slipas bort och en del nya vanor behöver skapas.

Beteendeförändring

För att förändra ett invant beteende krävs både en genuin vilja och en genomtänkt strategi. Motivation förstärks när man kan se fördelarna med förändringen, alltså är det viktigt att ha en tydlig vision formulerad och nedskriven. Motivationen är tyvärr inte alltid närvarande, lätt då att den kortsiktiga belöningen (ovanan) värderas högre än den långsiktiga belöningen (visionen).
För att undvika detta behövs alltså en strategi som ökar chanserna att lyckas. Som tur är finns det mycket skrivet i ämnet, så jag plockar några tips ur boken The Power of Less. Författaren Leo Babauta och hans tusentals läsare på bloggen Zen Habits har länge och framgångsrikt utmanat oönskade vanemönster.

En vana i taget. Risken för misslyckande ökar dramatiskt om man försöker skapa många vanor samtidigt. Genom att begränsa sig till en vana per månad blir fokus tydligt och all energi kan riktas mot en front.

Välj ett enkelt mål. Att gå ut för hårt innebär oftast att man ger upp efter ett par dagar. Bättre att lägga ribban lågt och känna tillfredsställelsen av att ha uppnått målet.

Välj något mätbart. Målet ska vara definierat så att det efter varje dag är tydligt om man lyckats eller ej.

Bestäm när vanan ska utföras. Det är lättast att få något gjort om man har en fast rutin för när saker ska göras, annars tillåter man sig lätt att skjuta upp det.

Var positiv! Alla misslyckas då och då, att känna skam hjälper inte processen. När man fallit ser man istället till att snabbt komma på fötter igen.

Håll inte dina mål för dig själv, rapportera ofta. Ju fler man berättat för om sina försök, ju mer kommer man att pressa sig själv. Detta är största anledningen till att jag skriver den här bloggen!

Punkterna ovan är som sagt inte något nytt utan gamla och beprövade idéer. Det handlar mest om att släppa stoltheten och våga utmana sig själv.

Tidsramen en månad är tillräckligt kort för att hålla fokus och energi uppe, och tillräckligt lång för att åstadkomma en mental förändring, ett vanebildande.