Tidigare vanebildningar: Diskberget som försvann

Serien om tidigare vanebildningar börjar gå mot sitt slut, åtminstone närmar jag mig februari och införandet av en ny vana.
Dagens inlägg kan tyckas trivialt och självklart för många, men för mig handlade det om en lång kamp mot mig själv, min lathet.

Jag har ett flertal gånger bestämt mig för att det både är ohygieniskt och osnyggt med en köksbänk ständigt full med kvarlämnad disk. Jag har tagit mig i kragen, varit duktig ett par dagar, och sedan låtit det bli stökigt igen. Inte ens med inköp av diskmaskin för några år sedan försvann problemet.

Som barn däremot var det hela en naturlig procedur efter måltiden. Smutsdisken ställdes in i diskmaskinen, och om det var rent i maskinen skulle den först tömmas. Inga konstigheter.

När jag sedan flyttade till egen lägenhet gällde inga påtvingade regler. Disken frodades, pastapaket blev kvarlämnade, bananflugorna stortrivdes. Jag skyllde på min inneboende lathet och dåliga självdisciplin.

I höstas ryckte jag upp mig igen. Köksbänken torkades av och disken diskades (diskmaskinen är verkligen en genial uppfinning). Oftast rent och snyggt numera. Inte alltid, men oftast.
Är det en permanent förändring? Är jag inte lat längre?

Självdistansen har ökat, jag har börjat se mig själv som ett projekt. Projektledare? Jag så klart!
Kund? Också jag! Produkt? Jag!
Jag, jag, jag!

Tidigare vanebildningar: Koll på utgifterna

Jag har så länge jag kan minnas varit ganska sparsam, och jag kan ganska säkert säga att jag fått med mig det hemifrån.
Vi hade det absolut inte knapert när jag växte upp, men det var heller inget liv i materiellt överflöd. Video fick man titta på hos kompisarna, bilsemester i Europa istället för charterflyg till Mallorca, Crockerjeans istället för Levis, Crescent Compact istället för Yamaha DT50 och halvlitersglassen delades lika på alla fem i familjen.

Måttligheten kom sedan av sig något när jag flyttade hemifrån. Nu blev det ångande halvtimmesduschar, pizzafrossa och oboymättade mjölkglas, alltså en ganska modest revolt på det hela taget. Med första anställningen kom en period av ohämmad köpfrossa. Tekniska prylar med kort hållbarhet, elektronikskrot skeppat till Nigeria sedan länge.

Efter något år vaknade tack och lov min ekonomiska sida så smått till liv igen och numera är jag nästan lika medveten som för 20 år sen då jag klippte gräsmattor för pengar, sålde jultidningar, pantade burkar och fick extra veckopeng istället för lördagsgodis.

En god vän berättade för några år sedan om att han minsann skulle bli ekonomiskt oberoende. Det lät ju häftigt tyckte jag, men var ganska skeptisk. Tanken slog dock rot och jag började läsa lite ekonomibloggar. Hittade en hel del andra som också hade miljonerna och ett ekonomiskt oberoende i siktet. Bloggen Miljonär innan 30 (R.I.P) en av dem, en toksnål kille med järnkoll på utgifterna. Blev inspirerad av Lyxfällan och började själv anteckna mina utgifter, månad för månad.
Detta har jag nu gjort i två år, mitt excelark har vuxit sig stort och är nu en självklar del av vardagen. Att förstå och kontrollera sina pengars flöde är en viktig del när man bygger en stabil privatekonomi, oavsett om man sparar ihop till en semesterresa eller till ett ekonomiskt oberoende.

Pengar styr mycket i vårt samhälle, och att blunda för sin ekonomi är att göra sig själv en stor björntjänst. Att skriva ner utgifter och inkomster är något jag tycker du ska börja med om du inte redan gör det, helt klart en av mina favoritvanor!

Tidigare vanebildningar: Pärm för viktiga papper

Innan jag tar mig an den första månadsutmaningen (presenterar ämnet i slutet på januari) så kommer jag att berätta om tidigare genomförda förändringar i ett antal inlägg.
Dessa tidiga vanor har varit ganska svåra att införa trots att ambitionen har funnits. Vanan införts men sedan helt eller gradvis glömts bort igen, visionen har inte varit tydlig nog.

Hur som helst, en av de första vanorna jag medvetet infört är den att samla mina viktiga papper i pärmar, ungefär en pärm per år har fyllts. Olika flikar för elräkningar, lönebesked och försäkringspapper för att nämna några.
Fördelarna är flera, nackdelarna ganska få (den oundvikliga präktighetsstämpeln möjligtvis). Det blir snyggare på skrivbordet, man hittar snabbt ett papper när det behövs och man får uppleva den där härliga känslan av kontroll.
För att slippa ta fram hålslag och sätta in papper i pärmen varje dag, så lägger jag dem i en enkel dokumentsamlare som står på skrivbordet. Ungefär en gång i månaden är lagom att gå igenom högen och arkivera.

Tekniken att samla ihop liknande uppgifter och utföra dem tillsammans (en batch) istället för var för sig är ofta en bra idé används av de flesta även om man inte tänkt på det.
När du slänger något i din papperskorg istället för att gå ner till sopcontainern varje gång är ett exempel. Veckohandling istället för småköp ett annat.

Ibland är det mindre motiverat och till och med olämpligt att batcha (finns det något bra svenskt ord förresten?). Att t. ex. spola på toaletten efter varje besök tar inte så lång tid extra och har dessutom vissa hygieniska fördelar.