Ibland blir jag tvångsmässig. Fastnar i ett meningslöst beteende och låter tiden försvinna.
Det brukar handla om små simpla spel på datorn eller i mobilen. Det räcker inte att vinna, det ska vinnas i en viss ordning och enligt vissa regler. Mina egna regler.
Om du inte är expert på följande så är det ett tecken på att allt står rätt till. Spelen nedan har jag tillbringat många timmar med:
- Spindelharpan, 4 kortlekar
- MS Röj, ganska låga tider.
- Hjärter, vinst genom 4 st shoot the moon i rad.
- Zuma
- Asteroids, Break Out, Yatzy m.m.
Alldeles för lätta att komma igång med och alldeles för svåra att lägga av med. Lägg till en MP3-lista i bakgrunden och kvällen är räddad. Eller bortkastad.
Visst har jag haft mina ljusa stunder, insett mitt beroende och avinstallerat spelet. Sedan har det inte dröjt länge innan jag trillat dit på något annat idiotiskt tidsfördriv.
Nu har det dock hänt för många gånger och jag har börjat se mönstret, se min tendens att slösa med tiden. Så nu gäller cold turkey, inget daltande med dessa tidstjuvar. Härligt att ta kontrollen över sig själv! Vakuumet som uppstår är ett gott tecken, tid har frigjorts, något meningsfullt kan ta vid.
När du nästa gång löser Rubiks kub femtielva gånger i sträck och det inte längre känns helt värdigt, det är en varningssignal. När du sluter ögonen och Tetrisbrickorna fortsätter falla, det är en varningssignal.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar