Förra månadens siffror inom parantes.
Inkomster
Passiva: 5k (20k)
Aktiva: 28k (30k)
Utgifter
Passiva: 14k (27k )
Aktiva: 2k (19k)
Tillgångar
Fonder, värdepapper, buffertkonto, etc: 901k (887k)
Lägenhet: 1 800k (1 800k)
Skulder
Bolån: 1 000k (1 000k)
Skatt på uppskov (att betala 2011): 167k (167k)
September månad har varit lite av en snålmånad med aktiva utgifter på 1590 kr (alla siffror i sammanställningen är avrundade till närmsta 1000-lapp). Det har t ex varit inköp av gardiner till nya lägenheten, sötsaker och en del presenter.
1590 kr i totala aktiva utgifter är egentligen en bra bit under vad jag siktar på att spendera. Det är trots allt "livets goda" vi pratar om! Vi försöker dock hitta en lagom nivå, och jag tror vi hamnar på ungefär 4-5k så småningom. Jag är sparsam av naturen och har lite svårt att unna mig saker. Nu har vi iaf infört söndagsbrunch en gång i månaden, det är alltid något. Mycket trevligt att ta en lång sovmorgon, ta en skön dusch och sedan promenera bort till någon av stadens många caféer och restauranger för att bruncha i ett par timmar med kärestan eller med några goda vänner (som ni förstår är vi inte småbarnsföräldrar).
De passiva utgifterna ligger ca 4000kr högre än vad de borde göra. Här handlar det om obegripliga sluträkningar från tidigare elbolag, löjliga överlåtelseavgifter och pantsättningsavgifter. Förhoppningsvis är det snart slut på dessa förargliga eftersläntrare och vi kan ligga konstant under 10k/månad. Nästa månad blir det dock en tung post på en säkerhetsdörr, då ryker 15k all världens väg. Men efter det så... (eller hur?)
Mycket glädjande att mitt sparade kapital nu passerat en jämn nivå.... Tadaaa! 900 000 kr
Känns inte så jättemärkvärdigt (tyvärr). Dels har man passerat 100 k-nivåer några gånger men framför allt har jag sedan en tid den passiva inkomsten som främsta mätare. Pengar på hög gör mig inte gladare, men en passiv inkomst som överstiger mina utgifter är något jag strävar efter. Då är jag fri att välja sysselsättning helt oberoende av vad det råkar ge i ersättning, och fri att välja hur tiden ska disponeras (återigen, vi är inte småbarnsföräldrar).
Senaste veckorna har det varit fokus på pusselbiten "arbete". Är mitt uppe i den mest seriösa anställningsprocessen någonsin. Har avverkat tre intervjuer och flera tester, och är förhoppningsvis med i racet fortfarande. Det återstår tydligen minst två tester till innan jag kan bli godkänd.
Trygga jag känner mig helt plötsligt väldigt långt i från min comfort zone. Nödvändigt säger alla, läskigt säger jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Kul blogg, blir inspirerad av läsningen som vanligt. Det är starkt med endast 1500 kr i aktiva utgifter.
SvaraRaderaoff topic:
Jag tittar själv på att sätta in en säkerhetsdörr i min lägenhet, var har du hittat en för 15 k? Är det med installation också? Själv har jag fått 25 k offererat. Får du göra ROT-avdrag på den och tror du att det höjer lägenhetens värde något?
Många frågor där:)
Tack så mycket! Det hör nog till ovanligheten att det hamnar så lågt som 1500 kr, det har helt enkelt inte hänt så jättemycket den här månaden. Köpsug har jag sällan nuförtiden, det är egentligen bara sötsaker som jag kan ha svårt att stå emot. Men sådant är åas klart billigare än en ny platt-TV...
SvaraRadera25k låter väldigt mycket för en säkerhetsdörr. Kolla med secor.se, där beställde jag min. De tar 15k inklusive installation. ROT-avdrag gäller inte för dörrbyte i lägenheter tyvärr (bara innerdörrar tror jag).
Svårt att veta om det höjer värdet på lägenheten egentligen, men det blir iaf lite säkrare och lite tystare :-)
Hej.
SvaraRaderaIntressant blogg. Ny här så möjliget att du redan skrivit det någonstans, men hur gammal är du och vad tjänar du (tycker detta är intressant då min ekonomiska situation verkar vara ganska lik din med du verkar ligga ett steg före). När du pratar om ekonomiskt oberoende, innebär det då även försörjning av eventuella framtida barn etc.
Kul att du hittade hit MalmöMicke! Har du någon egen blogg eller så? Hade varit intressant att höra mer om dina tankar och mål...
SvaraRaderaÄr ett par år över 30 och tjänar ungefär 39k / månad innan skatt. Eftersom det inte blivit att jag ökat utgifterna i takt med lönen, så har pengar börjat samlas på hög. Och med lite pengar på hög och ett lite småtrist jobb väcktes efterhand tankar på oberoende och anställningsfrihet...
För mig är ekonomiskt oberoende helt enkelt att mina passiva inkomster överstiger mina totala utgifter för det liv jag väljer att leva.
Som det är nu är ingen av oss så sugna på barn, och det är en helt annan historia :-)
Om ett par år är jag antagligen där då jag kan välja att säga upp mig för att leva på "räntor". Om vi då ändrat oss och vet att vi vill skaffa barn / åka på långresor / köpa en villa vid havet, så får jag antagligen finna mig i att jobba vidare.
Har jag sagt upp mig och vi sedan bestämmer oss för något av ovan så kanske jag får behöver börja jobba igen för att göra något sådant möjligt. Ingen katastrof isåfall, för då är det (förhoppningsvis) en medveten prioritering vi gjort.
Ska man vara helt hundra på att aldrig mer behöva dra in en krona, ja då kommer man nog att lägga på hög tills man trillar av pinn. Ett par års framförhållning och en rejäl buffert är såklart aldrig fel...
Nu blev det ett lite längre svar än jag tänkt, men ibland behöver jag lägga ut texten så att det blir tydligare, dessutom är det kul att få ventilera sina tankar. Det är sällan man stöter på likasinnade, många av mina kolleger och vänner är helt främmande för tanken att bli anställningsfri...
Nu gillar jag att arbeta så har inte som mål att säga upp mig eller gå ner i tid, men jag vill kunna arbeta endast för att jag tycker det är roligt och inte för lönen. Jag och min sambo är väldigt ekonomiska men väntar barn i februari med allt vad det innebär. Har köpt ett hus nyligen (bra bit under marknadsvärdet) som vi själva renoverat. Ska köpa en nyare och större bil innan tillökningen + att vi har ett bröllop på G nästa sommar, så vårt gemensamma sparande är just nu väldigt måliriktat, men sen ska vi arbeta för större frihet. Har själv ett aktie/fondkapital på ca 230kkr (tog lån på före detta lägenheten på 100kkr 2008 som har förräntat sig bra). Har nu efter återhämtningen av alla huskostnader (pantbrev, lagfart, möbler, renovering) börjat fokusera på att lägga mina egna sparpengar i nya aktierinvesteringar (vi har gemensam ekonomi + 5 kkr vars i delad ekonomi).
SvaraRaderaVi tjänar tillsammans ca 54000 sek före skatt men då min sambo för tillfället gör sin notarietjänstgöring (blir förmodligen högre sen när hon är klar med denna samt när jag själv lyckats avancera lite till).
Vi är alltså ute efter att öka våra intäkter mer men samtidigt hålla nere våra kostade så mycket det går (ca 10kkr i räkningar (räknat på högre ränta än idag) och 7 kkr i mat och resekostnader (sambon veckopendlar med flyg för sin tjänst, därför så hög).
Vi har några år kvar innan vi har samma ekonomiska balans som ni, men då vi bara är 29 och 26 så känns det inte helt hopplöst. Är dock inspirerande att läsa om personer som er som redan kommit en bit på vägen. Tycker det är svårt att hitta förebilder då jantelagen verkar hålla tillbaka dem som lyckats nå sina ekonomiska mål eller varjefall börjar närma sig dom.
Låter som att ni har en hel del på gång! Och grattis till den blivande tillökningen i familjen!
SvaraRaderaMotivationen med sparande kan gå lite upp och ner beroende på livssituation. Pengar är trots allt sekundärt, livet kommer först. Flyttar man till hus vill man få det trivsamt där och jag kan bara gissa att man inte gärna vill snåla in på sitt barn... Försök ändå att få så mycket som möjligt ut av pengarna ni spenderar, särskilt kring bröllopet där mycket kretsar kring pengar och status (när det borde handla om kärlek).
Verkar gå kanon med din portfölj! Kan du gå ur i tid och slippa ras så har du kommit en bra bit på väldigt kort tid :-) Själv brukar börsen slänga ut mig och behålla 20-30k per gång, så jag har slutat försöka...
Håller helt med dig om att det är svårt att hitta bloggar med folk som är på väg att bli ekonomiskt oberoende. Att hitta folk som kommit hela vägen är ännu svårare, kanske har de annat för sig?