För egen del kom insikten om ekonomiskt oberoende först när överskottet närmade sig 10kkr / månad. Jag hade under flera år varit sparsam och lagt undan några tusen kronor per månad mest för att det var så man skulle göra, inte haft något mål.
När sedan lönen gradvis steg höll jag någorlunda omedvetet kostnaderna oförändrade. Som stadsbo i 25-årsåldern blev man inte ifrågasatt om man inte köpte bil eller dyr villa (när man är över 30 är detta mer avvikande och kräver ständiga förklaringar).
Hur som helst - jag har haft fördelen att både hålla mig med relativt höga inkomster och låga utgifter. Senaste åren har jag mer och mer längtat till dagen då jag vågar gå ner till halvtid eller - hisnande tanke - säga upp mig.
Längtat så mycket så att jag gradvis skurit ner på kostnaderna. Ett stort kliv tas om några veckor, då flyttar vi till en lägenhet som är miljonen billigare och har lägre avgift. Dagen D som i "då-är-det-dags-att-dra" kom flera år närmre. Med en passiv inkomst på ungefär 10k skulle jag inte behöva jobba mer.
Från att ha haft lyxkonsumtion, hängslen och livremmar med en passiv inkomst på 25k som nivå 10 års heltid bort känner jag numera att 10k är mer än tillräckligt för att leva ett sjyst liv. Det blir då naturligtvis inte tal om några större utsvävningar, utan istället en något nedväxlad livsstil.
Idag ligger passiva inkomsten på drygt 5k/månad, så jag behöver ungefär lika mycket kapital till för att helt kunna hoppa av ekorrhjulet.
En alternativ lösning är att gå ner till halvtid. Det skulle jag klara mig utmärkt på, dock skulle tidpunkten för oberoende flyttas fram från 2,5 år till 5 år. Är det en godtagbar trade-off?
Halvtid ger ju förutom pengar i fickan viss struktur i vardagen samt att man slipper luckor i CV:t.
Är det någon där ute som har erfarenhet av att gå ner i anställning, eller helt hoppa av? Dela gärna med er!
Inlägg
Jag jobbar redan nu halvtid och det beslutet tog jag redan vid 27 års ålder (runt 3 år sedan). Jobbade heltid många år innan och tyckte att det sabboterade mitt liv och jag hade varken tid eller ork över till nåt annat under dom åren. Men idag kan jag spara och ha mycket tid över till det jag känner för. Bästa beslutet jag gjort. Visst om jag jobbade heltid skulle jag kunna spara 6-8 tusen mer i månaden. Men den lediga tiden och friheten är värd mycket mer just nu. Hoppas du får göra det du önskar framöver!
SvaraRaderaHärligt att höra! Med 3 år i nacken som nerväxlare är du klart rutinerad :-)
SvaraRaderaInte ofta man hittar bloggare som verkligen gjort slag i saken. Kul också att höra att du inte ångrar dig, gräset kanske trots allt är grönare på andra sidan heltidsanställningen? Hur ser dina planer ut numera? Trivs du med halvtid eller vill du sluta helt? Var det lätt för dig att få igenom halvtid eller tittar chef/kollegor snett på dig?
På vår avdelning har vi efter vissa nedskärningar lite för mycket att göra för att jag utan tveksamhet skulle våga fråga om halvtid...
Gräset är grönare på andra sidan! Helt klart! Bättre livskvalite har jag aldrig haft. Jag trivs med min deltidstjänst och allt går jättebra, men visst har många frågor kommit från medarbetare och chefer. Vill du inte ha mer tid? Ja, klarar du dig på dom här timmarna så! hehe, en del varianter har förekommit. Men jag är inte ensam om att jobba deltid på min arbetsplats.
SvaraRaderaEtt tips är att man måste våga göra förändringen, annars gnetar man på i all oändlighet.