För 2014 har jag tänkt att flytta fokus från inkomster och utgifter och istället rikta in mig på ekonomiskt oberoende och vägen till att bli skuldfri.
En lite snabb summering av läget kan kanske vara på sin plats:
När det gäller inkomst från lönearbete brukar det ligga på mellan 30 och 35 k netto. En rätt bra inkomst som i kombination med låga utgifter skapar stora marginaler och möjligheter till en stark privatekonomi.
Har bott i nuvarande lägenhet i drygt 3 år och har inte haft några större förändringar i livsstil heller (inga barn, ingen bil, inga jorden-runt-resor, ingen särskilt dyr hobby, låga matkostnader osv.). Utgifterna per månad ligger oftast runt ca 8k.
Eftersom jag under flera år sparat ca 70% av min nettolön har min ekonomi stärkts betydligt. Passiva inkomster har ökat och på senare tid har stora amorteringar minskat bolånekostnaderna. Sedan ett par månader tillbaks får jag i genomsnitt ut mer från investerat kapital än vad jag har utgifter (=ekonomiskt oberoende).
För att följa upp detta skapade jag ett fiktivt konto: "Passiva kontot". Detta fylls på av avkastning och reduceras med mina utgifter, månad för månad. Eftersom avkastningen kommer både månadsvis, kvartalsvis och även halvårsvis kommer nivån på kontot inte att varje månad klättra uppåt. För tillfället är saldot på kontot knappt 30k, och täcker alltså ca 3,5 månaders utgifter.
Mina skulder ligger på 1107k, helt och hållet bolån. Amortering i januari landade på 30k, och röda linjen sänks ytterligare ett par pinnhål mot den magiska nivån 0. Än är det långt kvar. Av någon anledning bestämde sig min bank för att höja räntan för mig, så räntekostnaden sjönk inte denna månad trots amorteringen. Är det ett straff för att jag amorterar så mycket...? Jag är troligtvis inte någon idealkund i deras ögon, utan agerar oftast tvärt emot deras råd.





.png)

.png)
.png)
.png)
.png)
.png)

.png)

