söndag 31 januari 2010

Vanebildning februari: Portionsstorlek



Februari är här och det är dags för en ny vana! Beach 2010 närmar sig och jag vill hjälpa formkurvan lite på traven.

Godisintaget har redan minskats ned sedan vi bestämde oss för att överge det traditionella lösgodiset och övergå till "finchoklad" och naturgodis. Det blir nu mer sällan och mindre mängder per gång.

Träningen flyter på ganska bra och ser ut ungefär så här:
- Må: Power walk (ca 50 min)
- Ti: Styrketräning + Step Up
- On: Power walk + Simträning
- To: Power walk
- Fr: Styrketräning
- Lö el Sö: Power walk / Step Up

Matintaget under dagen är ganska kontrollerat (gröt + energi/proteindrinkar + frukter) men på kvällen har jag lite svårt att hålla igen. Blir ofta att jag tar om någon gång för mycket. Nackdelen blir dels att jag får i mig för mycket kalorier men också att jag blir övermätt, en inte alltför angenäm känsla.

Min utmaning blir alltså att jag ska nöja mig med en mindre portion kvällsmat. För att göra detta mål mätbart skulle man kunna väga maten och räkna på energiinnehåll, men så långt tänker jag inte dra det! Det får räcka med definitionen att nöja sig med en mindre portion och bara ta om "lite grand".
Fredag och Lördag får jag äta mer, samt om jag blir bjuden. För mig är det viktigt att skapa en vana som jag vill fortsätta med, även när månaden är slut. Det handlar alltså inte om en tillfälligt ryck utan en långsiktig förändring.
Rapporteringen blir inte dagligen utan någon gång/vecka.

Det kniviga (haha) med den här utmaningen blir att äta lagom mycket när det:
- Är riktigt god mat. Så klart.
- Bara är "lite" mat kvar. Då brukar jag trycka i mig det sista också...

fredag 29 januari 2010

Tidigare vanebildningar: Slöseri med tiden, del 2



Det här skulle egentligen bli min månadsutmaning för februari, var det tänkt.
Men så har jag funderat en del och kommit fram till att det redan är genomfört. Ingen större vits att utmana sig med något som i praktiken redan varit en vana sedan nyår, eller hur?

I "Slöseri med tiden, del 1" gjorde jag upp med mitt beroende av små meningslösa kortspel på datorn. Ett slentrianmässigt slöseri med tid, spenderad utan att ge något som helst tillbaks i form av personlig utveckling eller glädje.

Senaste månaden har jag tagit itu med mina TV-vanor. Efter ett Prison Break-maraton i julhelgen blev det tydligt för mig själv att jag tillbringade allt för mycket tid framför TVn. Det handlar dels om slentriantittande och dels om min drift att slutföra påbörjade saker.

Om jag börjar titta på en serie känner jag mig mer eller mindre tvungen att se samtliga säsonger, även om intresset för handlingen svalnar halvvägs. Samma sak med TV-spel, böcker, filmer, bloggar osv. Tvångsmässigt uthärdar jag, timme efter timme. Nu har jag dock identifierat beteendet, lyft fram det i ljuset. Att kunna avbryta ett projekt är lika viktigt som att kunna slutföra ett, och denna förmåga kommer jag att behöva jobba med.

Hur som helst, senaste månaden jag har begränsat TV-tittandet till 1 timme per dag, med undantag fredag- och lördagkväll. TV-tittande innefattar även planlöst surfande och TV-spel.
Detta har frigjort massor av tid, och jag är lite ovan vid situationen. Processen att aktivera en slumrande kreativitet tar sin tid, men det är ett härligt uppvaknande!

Upplev din egen tillvaro istället för att slaviskt följa andras via TVn.

tisdag 26 januari 2010

Tidigare vanebildningar: Diskberget som försvann



Serien om tidigare vanebildningar börjar gå mot sitt slut, åtminstone närmar jag mig februari och införandet av en ny vana.
Dagens inlägg kan tyckas trivialt och självklart för många, men för mig handlade det om en lång kamp mot mig själv, min lathet.

Jag har ett flertal gånger bestämt mig för att det både är ohygieniskt och osnyggt med en köksbänk ständigt full med kvarlämnad disk. Jag har tagit mig i kragen, varit duktig ett par dagar, och sedan låtit det bli stökigt igen. Inte ens med inköp av diskmaskin för några år sedan försvann problemet.

Som barn däremot var det hela en naturlig procedur efter måltiden. Smutsdisken ställdes in i diskmaskinen, och om det var rent i maskinen skulle den först tömmas. Inga konstigheter.

När jag sedan flyttade till egen lägenhet gällde inga påtvingade regler. Disken frodades, pastapaket blev kvarlämnade, bananflugorna stortrivdes. Jag skyllde på min inneboende lathet och dåliga självdisciplin.

I höstas ryckte jag upp mig igen. Köksbänken torkades av och disken diskades (diskmaskinen är verkligen en genial uppfinning). Oftast rent och snyggt numera. Inte alltid, men oftast.
Är det en permanent förändring? Är jag inte lat längre?

Självdistansen har ökat, jag har börjat se mig själv som ett projekt. Projektledare? Jag så klart!
Kund? Också jag! Produkt? Jag!
Jag, jag, jag!

söndag 24 januari 2010

Tidigare vanebildningar: Att äta vegetariskt



Den här vanan, inarbetad sedan knappt två år, har jag främst min fru att tacka (inte min egen förträfflighet för en gångs skull). Faktiskt är det så att jag motarbetade den tills jag själv började märka fördelarna. Något först halvt påtvingat som jag numera varmt kan rekommendera.

Det handlar om att låta den vanvårdade och ompaketerade köttbiten ligga kvar i kyldisken när du nästa gång plockar ingredienser till grytan, soppan eller var som nu står på menyn.

Fördelarna med att välja vegetariskt är flera.

Det påverkar dig själv:
- Hälsan. Konsumtion av rött kött har visat sig öka risken för hjärtsjukdom och cancer. Vegetarisk mat å andra sidan innehåller alla näringsämnen människokroppen behöver för att fungera och må bra. Den innehåller rikligt med nyttiga fibrer, antioxidanter, vitaminer och mineraler. Dessutom består den av mindre farligt mättat fett och kolesterol.
- Ekonomin. Här är det förstås individuellt, men övergången till vegetariskt gjorde att jag minskade matkostnaderna med ca 500 kr per månad.


Det påverkar inte bara dig själv:
- Miljön. Produktion av nötkött ger upphov till ca 25 ggr högre koldioxidutsläpp än motsvarande grönsaksproduktion. Ammoniakutsläpp, mark- och vattenföroreningar och metanutsläpp är några exempel. Så tänk på moder jords välbefinnande en stund.
- Tveksam köttindustri. Man behöver inte vara fanatisk djurvän för att äcklas över bristerna i djurhållningen. Även den "fina" svenska köttindustrin har de senaste åren visat prov på en ovilja att följa uppställda krav. Så tänk på djurens välbefinnande en stund.

Från att båda ha varit inbitna köttätare planerar vi numera veckohandlingen utifrån vegetariska kokböcker. Detta gjorde oss tyvärr inte automatiskt till bättre kockar så resultaten varierar, precis som förr!

Jag tycker fortfarande om kött och äter med god aptit när jag blir bjuden, men känner absolut inte någon abstinens om det skulle gå någon vecka mellan köttbitarna.

Så, framför allt för miljöns skull:
Dra ner på köttkonsumtionen människa!!

fredag 22 januari 2010

Tidigare vanebildningar: Slöseri med tiden



Ibland blir jag tvångsmässig. Fastnar i ett meningslöst beteende och låter tiden försvinna.
Det brukar handla om små simpla spel på datorn eller i mobilen. Det räcker inte att vinna, det ska vinnas i en viss ordning och enligt vissa regler. Mina egna regler.

Om du inte är expert på följande så är det ett tecken på att allt står rätt till. Spelen nedan har jag tillbringat många timmar med:
- Spindelharpan, 4 kortlekar
- MS Röj, ganska låga tider.
- Hjärter, vinst genom 4 st shoot the moon i rad.
- Zuma
- Asteroids, Break Out, Yatzy m.m.

Alldeles för lätta att komma igång med och alldeles för svåra att lägga av med. Lägg till en MP3-lista i bakgrunden och kvällen är räddad. Eller bortkastad.
Visst har jag haft mina ljusa stunder, insett mitt beroende och avinstallerat spelet. Sedan har det inte dröjt länge innan jag trillat dit på något annat idiotiskt tidsfördriv.

Nu har det dock hänt för många gånger och jag har börjat se mönstret, se min tendens att slösa med tiden. Så nu gäller cold turkey, inget daltande med dessa tidstjuvar. Härligt att ta kontrollen över sig själv! Vakuumet som uppstår är ett gott tecken, tid har frigjorts, något meningsfullt kan ta vid.

När du nästa gång löser Rubiks kub femtielva gånger i sträck och det inte längre känns helt värdigt, det är en varningssignal. När du sluter ögonen och Tetrisbrickorna fortsätter falla, det är en varningssignal.

tisdag 19 januari 2010

Tidigare vanebildningar: Daglig motion


Imorgon kväll drar det igång, jag har anmält mig till simskola för vuxna!
Inte därför att jag hjälplöst sjunker till botten när jag trillar i plurret, det här handlar om att förfina tekniken och att lära sig de fyra simsätten. Crawl har jag aldrig behärskat, jag vevar med armarna och benen så fort jag kan och glömmer att andas, vilket gör att jag kommer ungefär 10 meter innan jag måste avbryta...

Det här med att prova på nya saker då och då tror jag är min grej. Efter en till två terminer brukar jag tröttna, mitt intresse svalnar oftast i takt med att nyhetens behag lägger sig.

Några andra sporter jag genom åren provat och tröttnat på / misslyckats i:
Ju Jutsu, karate - för enformigt, skytte - för stelt, kung fu - för jobbigt, capoeira - för ovig, schack - inte tillräckligt smart.
Alltid hittar jag något fel, oavsett vad jag ger mig på. Så jag drar slutsatsen att felet ligger hos mig själv och min oförmåga att nörda ner mig. Bättre då att vara bra på lite av varje tröstar jag mig med och fortsätter att ta för mig av livets smörgåsbord.

Min favoritmotion sedan länge är långa promenader, gärna på egen hand. Då låter jag tankarna flöda fritt, eller tar del av andras tankar i form av ljudböcker. Utveckling och kaloribränning samtidigt, snällt mot plånboken dessutom.

Ikväll blir det dock svettning i grupp till musik, väldigt kul träning det också! Beach2010-fliken är skapad (har haft samma excel-ark sedan 2002), toppformen är på väg.

måndag 18 januari 2010

Tidigare vanebildningar: Koll på utgifterna, del 2 + djupa insikter



Med bokföring av utgifterna väcks en vilja att begränsa utgifterna, i alla fall om man som jag är av den sparsamma naturen. Frågor uppstår. Kan jag hitta en billigare hemförsäkring? Bättre ränta på lånet? Lägre matkostnader? Billigare elavtal?

Just elförbrukningen blev en ordentlig väckarklocka för min del. Vi hade precis flyttat och jag hade varit duktig och kollat upp billiga elavtal på nätet, beställt och sedan slagit mig till ro. Elräkningarna betalades, allt var frid och fröjd. När så årsavstämningen från elbolaget damp ner fick jag en smärre chock. De ville ha ytterligare 5000 kr, nästan lika mycket som vi redan betalt under året! Jag ringde dem för att få en förklaring, irriterad över att de var så dåliga på att beräkna elförbrukning.
Istället var det jag som fick skämmas. Ordentligt. Föregående års elförbrukning låg till grund för mina tidigare räkningar, alltså på familjen som bodde i lägenheten innan oss. Nu hade elräkningen korrigerats med vår faktiska förbrukning. Jag och min fru hade alltså gjort av med nästan dubbelt så mycket el som en familj på fyra! Riktigt pinsamt för den ekonomiskt medvetna människa jag trodde mig vara.
Dagen efter rotade jag fram min gamla elmätare, kröp runt på alla fyra, runt i hela lägenheten. Varenda vägguttag kollades, vad var det egentligen som slukade så mycket energi?
Jag hittade både stort och smått. Dator som alltid stod på, prylar i standby-läge, transformatorer som glömts kvar i vägguttagen. Irriterande var t ex en Ikea-lampa som drog 14W "avstängd" och 25W när den var på, eller datorhögtalarna som drog 16W "av" och 18W på...
Åtskilliga grenuttag och timers senare har vi åter en rimlig strömförbrukning. Och jag en välförtjänt läxa rikare.

Här kommer några andra snabba tips som pressar mina utgifter långt under inkomsterna:
- Undvik bil om du kan. Genom att cykla sparar jag tusenlappar, slipper köer, får motion och belastar miljön mindre.
- Skippa lunchrestaurangen, ta med egen mat istället. Billigare och oftast nyttigare. Präktighetsstämpel ingår.
- Veckohandla. Gör en lista på veckans maträtter. Köp storpack. Sparar tid och pengar.
- Köp kvalitet direkt. "Den som köper billigt köper ofta dyrt".
- Tänk igenom prylköp (innan du står i affären). Behöver jag verkligen det här?

Mycket av min tankekraft har de senaste 2-3 åren gått till strategier för att förbättra min privatekonomi. Varför? Jag har en naiv dröm om att en vacker dag kunna styra min tid helt själv, utan krav på lönearbete. Då kommer allt bli bra.
Har dock mer och mer insett min oförmåga att göra något av den fritid jag har redan nu. Kvällar efter jobbet försvinner och lediga dagar slarvas bort. Hur ska det då bli sen? Jag behöver alltså jobba med mig själv och lära mig hantera fri tid.

En del ovanor behöver slipas bort och en del nya vanor behöver skapas.

söndag 17 januari 2010

Tidigare vanebildningar: Koll på utgifterna



Jag har så länge jag kan minnas varit ganska sparsam, och jag kan ganska säkert säga att jag fått med mig det hemifrån.
Vi hade det absolut inte knapert när jag växte upp, men det var heller inget liv i materiellt överflöd. Video fick man titta på hos kompisarna, bilsemester i Europa istället för charterflyg till Mallorca, Crockerjeans istället för Levis, Crescent Compact istället för Yamaha DT50 och halvlitersglassen delades lika på alla fem i familjen.

Måttligheten kom sedan av sig något när jag flyttade hemifrån. Nu blev det ångande halvtimmesduschar, pizzafrossa och oboymättade mjölkglas, alltså en ganska modest revolt på det hela taget. Med första anställningen kom en period av ohämmad köpfrossa. Tekniska prylar med kort hållbarhet, elektronikskrot skeppat till Nigeria sedan länge.

Efter något år vaknade tack och lov min ekonomiska sida så smått till liv igen och numera är jag nästan lika medveten som för 20 år sen då jag klippte gräsmattor för pengar, sålde jultidningar, pantade burkar och fick extra veckopeng istället för lördagsgodis.

En god vän berättade för några år sedan om att han minsann skulle bli ekonomiskt oberoende. Det lät ju häftigt tyckte jag, men var ganska skeptisk. Tanken slog dock rot och jag började läsa lite ekonomibloggar. Hittade en hel del andra som också hade miljonerna och ett ekonomiskt oberoende i siktet. Bloggen Miljonär innan 30 (R.I.P) en av dem, en toksnål kille med järnkoll på utgifterna. Blev inspirerad av Lyxfällan och började själv anteckna mina utgifter, månad för månad.
Detta har jag nu gjort i två år, mitt excelark har vuxit sig stort och är nu en självklar del av vardagen. Att förstå och kontrollera sina pengars flöde är en viktig del när man bygger en stabil privatekonomi, oavsett om man sparar ihop till en semesterresa eller till ett ekonomiskt oberoende.

Pengar styr mycket i vårt samhälle, och att blunda för sin ekonomi är att göra sig själv en stor björntjänst. Att skriva ner utgifter och inkomster är något jag tycker du ska börja med om du inte redan gör det, helt klart en av mina favoritvanor!

fredag 15 januari 2010

Tidigare vanebildningar: Pärm för viktiga papper



Innan jag tar mig an den första månadsutmaningen (presenterar ämnet i slutet på januari) så kommer jag att berätta om tidigare genomförda förändringar i ett antal inlägg.
Dessa tidiga vanor har varit ganska svåra att införa trots att ambitionen har funnits. Vanan införts men sedan helt eller gradvis glömts bort igen, visionen har inte varit tydlig nog.

Hur som helst, en av de första vanorna jag medvetet infört är den att samla mina viktiga papper i pärmar, ungefär en pärm per år har fyllts. Olika flikar för elräkningar, lönebesked och försäkringspapper för att nämna några.
Fördelarna är flera, nackdelarna ganska få (den oundvikliga präktighetsstämpeln möjligtvis). Det blir snyggare på skrivbordet, man hittar snabbt ett papper när det behövs och man får uppleva den där härliga känslan av kontroll.
För att slippa ta fram hålslag och sätta in papper i pärmen varje dag, så lägger jag dem i en enkel dokumentsamlare som står på skrivbordet. Ungefär en gång i månaden är lagom att gå igenom högen och arkivera.

Tekniken att samla ihop liknande uppgifter och utföra dem tillsammans (en batch) istället för var för sig är ofta en bra idé används av de flesta även om man inte tänkt på det.
När du slänger något i din papperskorg istället för att gå ner till sopcontainern varje gång är ett exempel. Veckohandling istället för småköp ett annat.

Ibland är det mindre motiverat och till och med olämpligt att batcha (finns det något bra svenskt ord förresten?). Att t. ex. spola på toaletten efter varje besök tar inte så lång tid extra och har dessutom vissa hygieniska fördelar.

torsdag 14 januari 2010

Beteendeförändring



För att förändra ett invant beteende krävs både en genuin vilja och en genomtänkt strategi. Motivation förstärks när man kan se fördelarna med förändringen, alltså är det viktigt att ha en tydlig vision formulerad och nedskriven. Motivationen är tyvärr inte alltid närvarande, lätt då att den kortsiktiga belöningen (ovanan) värderas högre än den långsiktiga belöningen (visionen).
För att undvika detta behövs alltså en strategi som ökar chanserna att lyckas. Som tur är finns det mycket skrivet i ämnet, så jag plockar några tips ur boken The Power of Less. Författaren Leo Babauta och hans tusentals läsare på bloggen Zen Habits har länge och framgångsrikt utmanat oönskade vanemönster.

En vana i taget. Risken för misslyckande ökar dramatiskt om man försöker skapa många vanor samtidigt. Genom att begränsa sig till en vana per månad blir fokus tydligt och all energi kan riktas mot en front.

Välj ett enkelt mål. Att gå ut för hårt innebär oftast att man ger upp efter ett par dagar. Bättre att lägga ribban lågt och känna tillfredsställelsen av att ha uppnått målet.

Välj något mätbart. Målet ska vara definierat så att det efter varje dag är tydligt om man lyckats eller ej.

Bestäm när vanan ska utföras. Det är lättast att få något gjort om man har en fast rutin för när saker ska göras, annars tillåter man sig lätt att skjuta upp det.

Var positiv! Alla misslyckas då och då, att känna skam hjälper inte processen. När man fallit ser man istället till att snabbt komma på fötter igen.

Håll inte dina mål för dig själv, rapportera ofta. Ju fler man berättat för om sina försök, ju mer kommer man att pressa sig själv. Detta är största anledningen till att jag skriver den här bloggen!

Punkterna ovan är som sagt inte något nytt utan gamla och beprövade idéer. Det handlar mest om att släppa stoltheten och våga utmana sig själv.

Tidsramen en månad är tillräckligt kort för att hålla fokus och energi uppe, och tillräckligt lång för att åstadkomma en mental förändring, ett vanebildande.

onsdag 13 januari 2010

Inledning



Vad som har slungat mig ut i yttre bloggosfären är jag inte helt säker på, men jag misstänker att det handlar om en försenad trettioårskris, gamla ovanor samt en väl tilltagen julledighet.

Så, vad kan vara bättre än att starta årtiondet med en egen blogg? Årsskiftet innebär för många en tillfällig ambition att göra upp med sin dåliga karaktär, med varierande resultat.
Med rätt metoder ökar chanserna att lyckas markant, och själv sätter jag mitt hopp till månadsutmaningar. Mer om den i nästa inlägg!

Så, välkommen till Vanebildande - en blogg som kommer följa en gammal hunds försök att lära sig själv att sitta.